Promenadtur

VÄSTERHAMNEN

Idag domineras den här platsen av färjeläget men tidigare fanns här ett kallbadhus, en trevlig park och ett societetshus. Det gamla societetshuset finns kvar, byggnaden kallas Villa Askudden och är en stor vit byggnad. I många år var det en förstklassig restaurang. År 1942 fick restaurangen en ny underhållare som hade enorm framgång. Det var Povel Ramel, en mycket känd svensk musiker och underhållare, som började sin karriär här. Idag ägs byggnaden av ett försäkringsbolag och i bottenplan finns ett coworking-kontor.

ÖSTRA EKUDDSGATAN

Från mitten av 1800-talet fanns reguljära båtturer mellan Vaxholm och Stockholm. Waxholmsbolaget startade sin verksamhet 1869 och nu kunde man resa till Stockholm flera gånger per dag. Välbärgade stockholmare sökte sig hit för den friska luftens skull. Man vurmade för bad, natur och välbefinnande och Vaxholm blev centrum för sommarfolket. I staden och på öarna runt Vaxholm växte sommarvillorna fram med sin snickarglädje. Här på Ekudden byggdes många sommarnöjen och området kallades av Vaxholmarna för Guldkusten.

GALLERI RODDARHUSET

Roddarhuset är ritat av arkitekten Cyrillus Johansson. Byggnaden uppfördes under 1940-talet som klubbhus för Vaxholms roddförening och användes av föreningen mellan 1940 och 2001.

Huset var en del av det aktiva föreningslivet med funktioner för ombyte, förvaring och gemenskap i direkt anslutning till roddverksamheten.

Efter 2006 rustades Roddarhuset upp och togs i bruk som ateljéer och utställningslokal. Därmed fick byggnaden en ny användning som galleri och konstplats, samtidigt som dess ursprungliga karaktär har bevarats.

SÖDERFJÄRDSSKOLAN

Huset, som sedan 2004 är en skola, byggdes i början av 1900-talet och stod färdigt 1907. Det fick namnet Kustingenjörskompaniets kasern, men kallades KA-staben. Mellan 1908 och 1938 hyste byggnaden ett kompani från Svea ingenjörregemente, Ing 1 V, även kallat Kustingenjörskompaniet.

I den gamla KA-staben bodde, från september 1939 till mitten av april 1940, 169 polska ubåtsmän. De hade sökt asyl i Stockholms skärgård efter Tysklands anfall mot Polen. Ubåtarna fördes till Vaxholms fästning där de avväpnades och besättningen internerades i kasernen.

Polackerna blev väl mottagna i Vaxholm. Fritidsaktiviteter ordnades, invånare skänkte mat och bjöd ibland hem sjömännen. Ubåtsmännens traditionella polska julspel blev särskilt uppskattat av Vaxholmarna.

PÅLSUNDSBRON

Pålsundsbron invigdes 1926 och var Vaxöns allra första bro. Den första bron som byggdes var öppningsbar så att ångbåtar skulle kunna passera.

Det var dock inte helt självklart att det skulle bli någon bro. Vissa kritiker tyckte att en bro var helt onödig. De menade att båttrafiken alltid skulle vara viktigare än biltrafiken. Och att ingen skulle komma på att för nöjes skull åka automobil till Vaxholm.

Att bron byggdes var till stor del stadsfogde Arvid Magnes förtjänst, som på eget initiativ samlade ihop 30 000 kronor till brobygget.

PÅLSUNDSBATTERIET

Här vid Pålsundet har det sedan länge funnits olika militära anläggningar som hade till uppgift att försvara farleden. År 1713 anlades ett kanonbatteri som var bestyckat med fyra kanoner. En femuddig skans byggdes här år 1721–1728. Av de historiska anläggningarna syns numera bara övervuxna vallar. Pålsundsbatteriet som vi ser här i dag byggdes på 1870-talet. Anläggningen bestod av två bunkrar murade i gråsten, båda är bevarade. Anläggningen togs ur militärt bruk år 1903.

MONTEBELLO

Montebello var namnet på det vackra sommarnöje som låg här från mitten av 1860-talet till år 1917. Montebello låg på en höglänt udde, omgiven av Pålsundet i norr och Tenöviken i söder. Hela udden var rikt bevuxen med lummiga ekar. Den första sommargästen på Montebello var William Lindberg, en framstående varvsägare i Stockholm. Han arrenderade marken från år 1862 och lät bygga sitt sommarnöje år 1865. Lindberg dog 1877 och arrendet överläts på Fritz von Dardel. von Dardels familj tillbringade sina somrar ute på Montebello. Promenader, bad, tennis och krocket varvades med fisketurer, picknickutflykter och besök i Vaxholm. Fritz själv ägnade mycket tid åt att teckna och måla. Arrendekontraktet för Montebello löpte ut i mars 1908. År 1917 lät markägaren baron Nils von Höpken riva alla byggnaderna på Montebello. På höjden finns det gamla sommarnöjets stengrund fortfarande kvar.